- Erised stra ehru oyt ube cafru oyt on wohsi -

*(I show not your face but your heart's desire)*

Wednesday, July 30, 2008

Sleep

Monday 28th July 8.00pm - Tuesday 29th July 5.00am = Spending all my precious night at UM Observatory. Taking data and observing sky. Lucky the weather was good. The best part is taking images of Eagle Nebula and Trifid Nebula, mostly Eagle Nebula. And skipped chemistry class in the morning. Can't afford to open my eyes anymore. Haha.

Today I have to go there again. Well, this is part of my final year project. So, I need to sleep now so that I won't be too sleepy at night. Hmm... :(

Thursday, July 24, 2008

Feelings

Hmm... nk start camne ek?

Dah lame tak blogging... so rase awkward lak... huhuh..

Cite die camni (haha.. abis la gune ayat yg paling dibenci by seniors)... Actually a lot of things happened here in 4th... byk sgt... sampai rase malas lak nk amik kesah... and today, ade interview jawatankuasa kerja perkembangan... honestly... aku rase sgt sedih..
sedih sbb tinggalkan JKPAI camtu je... sedih sgt.. tp at the same time rase marah gak.. tak tau la.. the feelings mix together... and baru je tadi balik dari tmpt interview bdak2 junior... for all the JKP's la.. and time tgk diorang tgh interview budak2... rase sebak pon ade (aiseh.. sentimental la plak).. tak tau nk ckp camne... tp bile tgk diorang... especially bdak2 junior... semangat gile diorang... rase cam "ruginye tak join"..."nape aku takde semangat cam diorang?"...
teringat time junior dulu... kene interview ngan kak shanta kumari... she's one of the best ajk JKPAI of all.. time tu die tanye whether nk join JKP lain or stick to JKPAI... coz time tu ade 5 JKP.. and only JKPAI tmpt aku pegi interview... JKP lain tak minat.. haha... and luckily I got accepted... and from there I develope my feelings towards JKPAI.. mmg sayang sgt... as if ajk JKPAI tu sendiri my own brothers n sisters...
during my 1st n 2nd year... i learned a lot from JKPAI... learn about how to organize programs.. belajar cara berorganisasi... how to speak to people.. how to deal with them.. byk la... from one project to another...
I still remember during my 1st year... 1st project yg join Pertandingan Debat Dwibahasa Ala Parlimen Piala Naib Canselor.. pastu handle program/aktiviti for Japanese Class, Career Day... byk la..
and time 2nd year... dilantik jd pengarah projek Pertandingan Forum Bahasa Melayu Institusi Pengajian Tinggi... the highest position ever yg penah aku pegang... dpt jalan-jalan satu Malaysia time join PROSPEK... gerai Festival Aidilfitri.. majlis buka puasa bersama TNC HEP... byk gak la aktiviti yg join... mmg syg sgt kt JKPAI.. sanggup join itu ini semata2 pasal JKPAI... sayang sgt smpai pointer drop... luckily tak teruk sgt...
until one day... not one day la... more to suatu episode yg memilukan.. huhuhu... smpai la satu episode tu... mmg time tu marah gile2... siap menyumpah seranah lg.. dlm hati la.. and after that i made a decision... da taknak join JKPAI lg... tawar hati dah... serius... ego aku lg tinggi kot time tu...
and tak penah aku rase semarah camni... sampai bende yg aku sayang sgt2... dah cam family... sgy sgt family tu.. terpaksa aku korbankan... demi ego dan maruah aku.. hahaha..(ayat nk jiwang).. tp btol la.. ego kot...
and now... aku da cam layang2... tp terputus tali... terbang mane ndak.. huhuhu... da takde da kengkawan yg bleh gelak ketawa time meeting.. coz da takde meeting yg perlu aku attend.. hahahaha... dah takde bende yg aku boleh banggakan... time kuar 4th ni nnt takde la aku bleh ckp.. "aku dulu join JKPAI sepanjang dok kat 4th"... now it's just a memory..

so.. for all ajk JKPAI yg bace blog ni... i'm so so sorry... mmg dlm ati tu nk berbakti lg kt JKPAI... mmg ade deep in my heart... tp apakan daya... ego aku menguasai kot... sori sgt coz from now on.. i'm just gonna watch u guys.. so.. bimbinglah adik2 junior so that JKPAI akan kembali kpd zaman kegemilangannya.. trust me.. u guys can do it... and last.. i have no regret of joining JKPAI... u guys da cam my own family... hope the relationship lasted forever...

and to JKPAI... thanks for teaching me everything... i have learned a lot.. from zero to hero.. thanks a lot...







~Let me leave JKPAI with a sweet memory. It's the best thing ever happen to me~